Gramsci

Om Gud

Jag har spenderat viss tid med att läsa Philip Mirowski’s Never Let A Serious Crisis Go To Waste – How neoliberalism survived the financial meltdown. Det är förståeligt om man misstänker att detta är någon form av katastrofporr dolt av en hinna av analys, men så är icke fallet. Snarare är det en oerhört grundlig genomgång av nyliberalismens framväxt som ideologi, diskurs och (faktiskt) organisation. Den gör på ett mycket grundligt sätt klart på vilka sätt nyliberalismen skiljer sig från både den klassiska liberalismen, ‘libertarianismen’, ‘anarko’kapitalismen, neoklassisk ekonomi och andra, liknande idéströmningar. Jag ska inte gräva ner mig för mycket i det, utan rekommenderar er att titta/lyssna på den här intervju istället, samt att läsa boken, naturligtvis.

Men nu var det ju inte det jag skulle skriva om, utan om hur nyliberaler, men Hayek i spetsen, naturligtvis, betraktar marknaden som en gigantisk informationsprocessor. Alltså, marknaden (den där stora, uråldriga, genom alla tider konstanta, som de påstår existerar, alltid har existerat och alltid kommer existera) är först och främst inte ett sätt att allokera resurser på ett effektivt sätt, utan ett sätt att, eftersom allting är eller bör vara del av marknaden, se vad som ska eller bör göras. Människan besitter ju inte den kunskap som behövs om detta, och den kunskap hon besitter löper alltid risk att vara felaktig. Följaktligen inte bara är, utan bör människan vara ignorant. Det är ju så att hon inte ens ska försöka förutspå vad hennes handlingar på marknaden kan få för extra effekter i form av t ex påverkan på samhället, eftersom hon ändå inte kan veta detta. Människan bör handla på marknaden, och marknaden sköter resten, mycket kort och grovt generaliserat. Min egen åsikt, har jag upptäckt, ligger nära Mirowskis, även om jag skulle uttrycka den mycket annorlunda (Mirowski är ju trots allt lite mer av ett proffs än vad jag är). Marknaden sitter inte inne på någon sanning eller någon kunskap. Marknaden är en reifikation av en samling av typer av mänskliga beteenden och tillfällen när dessa beteenden utförs. Det som händer på marknaden är att olika ‘sanningar’ konkurrerar mot varandra. Några av dessa vinner. Inte i egenskap av att vara sanna eller att vara rätt, utan helt enkelt i egenskap av att vara vinnare. Marknaden innehåller, om den innehåller något alls, människors rädslor, förhoppningar, önskningar, ideologiska antaganden (i Gramscis och Althussers mening) osv. Marknaden är ett ekonomisk pöbelvälde. Men nu var det inte heller det jag skulle skriva om. Jag skulle ju skriva om Gud. Nyliberalismens förhållande till marknaden påminner mycket om det förhållande till Gud som Weber påstår att kalvinister har. Deras version av kristendomen baseras i stort på predestinationsläran, alltså att Gud är allsmäktig och eftersom Gud är allsmäktig är även allt förutbestämt. Det finns ingen fri vilja, inga fria val. Enligt Weber fick kalvinisterna lite problem med att leva med det här, förståeligt nog. Som ett psykologiskt försvar ska de ha börjat betrakta den framväxande rikedom de skapade sig som ett tecken på att Gud trots allt älskade dem, att de i hans ögon var speciella emedan han hade utvalt dem till att åtminstone få ett liv med materiella möjligheter. Men vari ligger likheterna med nyliberalismen? Såhär. En fullständigt maktlös människa bedömer sitt förhållande till Gud/marknaden efter sitt ekonomiska värde. Rik=älskad av Gud/marknaden, som vi som dödliga människor egentligen inte kan, och inte bör, veta något om. Skillnaden ligger väl i att för kalvinister var den slutsatsen något av en känslomässig reaktion för att stå ut med predestinationsläran, medan den för nyliberaler är själva kärnan i den egna tron och övertygelsen. Genom att vara framgångsrik på marknaden har du ett större värde och har mer rätt, eftersom det enda som processar information på ett sätt som alltid är över och bortom människan är marknaden (allt bör ut på marknaden för att dess sanningshalt och existensberättigande ska kunna prövas), och marknaden signalerar hur nära sanningen och utvaldheten man är genom att utdela framgång, i form av t ex. pengar. Du är alltså bevisligen närmre sanningen och mer in tune med sakernas tillstånd än de som lyckas sämre. *insert hippiesnack om att känna av universums vibrationer* Sola fide.

Det är ju för övrigt rätt roligt hur Hayke et al kunde hävda att det inte gick att ha någon egentlig kunskap om något större än den egna individen (och inte ens den), men ändå kunde hävda att marknaden är ett transhistoriskt fenomen (vilket känns som en i sammanhanget väldigt stor kunskap). Det är ju för övrigt ännu roligare, som jag tror att Milton Friedman faktiskt också påpekade, att Mont Pelerin-sällskapet inte bara kunde utan borde ingripa för att hjälpa marknaden. Man tänker att den som historiens och samhällenas primus motor borde klara sig utan sällskapets närmast bolsjevikiska intervention, och man ställer sig även frågande till hur interventionistiska stater alls kunde uppstå. Men det är en fråga för en annan dag.