Simulacra & Peter Pan

Södermalm ger mig en underlig känsla av panik och flyktighet nuförtiden. Det har det förvisso nära nog alltid gjort, men livsförändringarna de senaste 2,5-3 åren har gjort det tydligare.
Dels har det naturligtvis att göra med att jag fått barn – jag är knappt där längre och när jag är där är det under tidspress, vilket gör att det blir lite överslag. Jag vill slå mig ner på ett fik eller en bar helt spontant men jag kan inte eftersom jag alltid har saker att göra, alltid någon som är viktigare. Vilket ju gör att jag vill ännu mer (det var en plåga att gå förbi lokalbaren under barnets första tid och under Sofias graviditet. Det sög i mig, lusten att sätta mig ned med en sunkig stöl bara för att – spelade ingen roll att klockan var åtta på morgonen hälften av gångerna.).

Men. Det har inte bara att göra med att jag har någon form av Peter Pan-komplex. Det har även att göra med att jag känner att den rörelse som Stockholm i allmänhet och Söder i synnerhet har varit en del av snart är
fullbordad. Gentrifieringen når sin peak. Det gamla Stockholm är bortrensat och jakten på det ‘autentiska’ är nu helt skild från verkligheten så till den milda grad att den och det snarare blir verklighet i sig.

Kort sagt så känns Söder som Kungsholmen. It’s been a long time in the making. Men jag saknar det ändå rätt ofta, nu sådär på ålderns höst.

EDIT: Sist på bollen, som vanligt.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s